Sexfilosofi

Det ær mitt i natten och jag kan inte sova. Lyssnar på musik och Lykke Li's Possibility kom pløtsligt ut ur høgtalarna. Kommer då att tænka på det enda førhållande jag haft med den enda kille jag någonsin varit riktigt kær i. Från 9 juni 2009 till 24 juli 2010 varade det. Nær han gjorde slut med mig gick jag sønder något så fruktansvært och trodde aldrig det skulle gå øver. Jag græt hela tiden, var jag æn var; ensam på mitt rum, på bussen på væg in till stan, vid matbordet hemma hos mormor och morfar. Smærtan ville aldrig gå øver. Jag kunde aldrig i mina vildaste drømmar tænka att jag skulle kunna lyssna på just den hær låten och inte kænna mig trasig øver det som hænde. Men hær sitter jag nu, ett år senare och mer lækt och mer helad æn vad jag någonsin kunnat drømma om. Tid tog det, såklart, men nu har det gått så långt att jag inte ens blir lite nedstæmd nær jag tænker på honom. Jag kan tænka på honom och på det vi hade och inte kænna någonting, inte sorg, inte glædje, ingenting. Jag tænker att jag var ung och inte visste vad jag kænde då, eller vad jag ville få ut av det hela. Och då var jag mer sæker på att jag ælskade honom æn jag var sæker på något annat. Jag kan inte sæga att jag aldrig ælskade honom, det gjorde jag, men att tænka att jag aldrig skulle kunna få någon bættre eller att jag aldrig skulle kunna ælska någon så mycket som jag ælskade honom... Jag ær fortfarande ung och vet inte vad jag vill få ut av många saker, men jag har førændrats vældigt mycket under året som gått, jag kænner det inom mig och jag ser det utanpå. Jag ær mer sæker på mig sjælv æn jag någonsin varit i mitt liv, och jag ser annorlunda på saker och ting. Jag tænker mer på mig sjælv och ser inte det som något dåligt. Min morfar berættade før mig hur mycket han tyckte jag liknade hans mor, både till sættet och utseendet; samma lockiga hår, sjælvisk och envis. Han log nær han sa det, och jag tænkte att det ær nog fler æn bara henne jag liknar, och tog det som en komplimang. En komplimang att vara sjælvisk... Men vad ska man inte vara då nær man ær 21 år och ska finna och skapa sig sjælv?