Sexfilosofi

Det här med att förlora oskulden är väl ganska spännande. Eller? För mig var den borta efter en aprilkväll under mitt sjuttonde levnadsår. Hur gick det till egentligen? Jo, det ska jag berätta;
Det var fest. Jag var full. Fullare än vad jag någonsin hade varit tidigare. På samma fest befann sig även min gode vän O. O och jag blev kompisar under vårt första år på gymnasiet, och jag hade aldrig känt någon sexuell attraktion till honom överhuvudtaget. Han var snäll, inte så snygg, ganska nördig och ganska blyg.
Efter några timmar i dimman kunde jag inte hitta O på festen längre. Det visade sig att han hade åkt hem. Då tyckte jag tydligen att det var en bra idé att komma och hälsa på. Sagt och gjort, plötsligt befann jag mig i hans säng. Det var oskyldigt i början, vi skulle bara sova. Jag hade dock en jävla fyllefrossa och skakade som aldrig förr, vilket resulterade i att han värmde mig. Mer och mer, kan man väl säga. Helt plötsligt var våra kläder borta och han låg ovanpå mig. Halvt medvetslös låg jag där, jag minns inte om jag kände något, jag minns inte vad jag tänkte, jag minns inte om det var skönt, jag minns fanimig ingenting. På morgonen ringde jag min kompis som skulle städa upp efter ovan nämnda fest.
"Jag följer med och hjälper till" sade jag, allt för att försvinna från O så fort som möjligt.
Den dagen gick jag runt med en känsla av att ha minst tre tamponger uppkörda i slidan. Det gjorde inte ont, det var inte ens obehagligt, utan bara konstigt.
En lätt besvikelse sköljde över mig. Jag hade ju tänkt spara mig till någon som jag faktiskt var kär i. Tji fick jag, men det var väl tur att det var någon jag tyckte om och litade på iallafall.
Efter den nattens händelser fick vår vänskap en liten smäll, men jag har fått veta i efterhand att han tog avstånd från mig för att, som han uttryckte sig tre år senare; "Jag visste ju inte om jag älskade dig!".
Nu är vi dock vänner igen och pratar inte mycket om vår gemensamma upplevelse. Det är nog bäst så.